En del av mig!

Hej alla!

Är så fruktansvärt glad att jag tog steget med Cambridge!

För över 2 år sedan hände det som inte får hända. Jag och min Underbara mamma var med om en singelolycka med bilen och voltade i diket. Under den korta tiden vårat liv stod på spel hann hur mycket som hellst rusa genom huvudet. Med min mammas röst i bakgrunden som intalar mig att det är lungt & vi tar plogkarmen.

Problemet med det hela var att det inte stannade vid plogkarmen utan fortsatte i en hög fart över karmen & 10 m ner i diket på taket.

När vi landat & inser att vi fortfarande lever skrattar min mamma.

- De gick ju bra, vi lever!

I paniken spänner vi oss lös & börjar våran kamp att ta oss ut ur bilen.

Pga den stora Chocken så tar vi oss ut & går med egen maskin upp till vägen.

Stunden efter de är välidgt suddiga när min chock inte gav sig.

Stora tårar rinner ner för min kind & jag vill bara hem & lägga mig, krypa ner & försvinna.

Detta händer inte mig!

Jo, det har hänt. Med mitt självförtroende & mammas krav så satt jag & körde samma dag.

Jag har alltid varit tjurig & ger aldrig upp. När du ser på mig idag så ser jag ut som samma person som innan. Men mina nära & kära vet att den glada, possitiva Hanna är borta.

En sådan olycka lämnar alltid spår efter sig. Jag den possitiva personen är borta. Hela mitt liv rasade i spillror, mitt liv som idrottare & dessutom med i regionslaget & planer på landslaget var borta. Den hemska värken i ryggen & nacken liade som en elak tandvärk hela tiden.

Min kamp med skolan & läkartider blev för mycket och jag fotsatte mitt liv som i en bubbla. Ingen som hellst känsla för dagen eller omgivningen. Hela Mitt liv var förstört.

Vid läkarbesök fick man avsked om fortsatt träning och aktiviteter överhuvudtaget. Ingen medicin hjälpte eller behandling hos Sjukgymnast. Jag gav upp.. Det är inte fören idag 2år senare jag har fått den hjälp jag behövde. Kanske inte ville ha. Men behövde.

Det är inte fören idag jag börjar tina fram till den flicka jag var för 2 år sedan - fast en mer förståndig, målmedveten, lycklig för vad man har.

Idag med den erfarenheten jag har så uppskattar man allt man får & har i livet.

Med stora kliv går jag mot framtiden.

Inte utan smärta i ryggen men med ett bättre jag!

Cambridge tar fram den gamla hanna allt mer & jag längtar till jag kommit tillbaka helt!

Kramar Hanna